Här kommer en sammanfattning om medeltidens värsta sjukdom.... Digerdöden.
Den uppstod i Kina runt 1330 och kom via handelsvägar till Europa. Från 1347 och cirka 5 år framåt spred den sig snabbt i Europa och dödade ungefär hälften av alla som levde då.
Den som var fattig och svag hade större risk att dö eftersom immunförsvaret i kroppen var lågt.
Det fanns tre sorters pester. I de flesta fall så började det som en stickande känsla i kroppen och man fick feber. Sen utvecklades den olika.
Böldpest: Man fick bölder på kroppen som kunde bli så stora som äpplen. Detta var den enda sorten man kunde överleva.
Lungpest: Viruset kom in i lungorna och gjorde så man inte kunde andas.
Blodpest: Man fick stora utslag, som blåmärken över hela kroppen.
Döden kom ofta väldigt snabbt. De kunde ibland bara dröja en dag från när man blev smittad tills man dog.
År 1350 kom pesten till Sverige och Kungen Magnus Eriksson trodde att pesten var ett straff från Gud, och föreslog att alla i Sverige skulle gå barfota till kyrkan på fredagar och betala pengar för att Gud skulle förlåta dem.
Dåtidens människors sökte också syndabockar och i bland annat Visby så torterade och brände man dem som man trodde hade förgiftat befolkningen med pesten genom att lägga gift i brunnar och mat.
Pesten försvann så småningom men återkommer längre fram. Den var som värst första gången.
Till sist....
Tack för denna tid! Ni är alla fantastiska och jag är väldigt glad över att ha haft min praktik hos just er! /Anders